Debutinlägg
Dags att börja blogga om mitt största intresse - den ljuva musikform som kallas hårdrock.
Har själv spelat gitarr sedan 13 års ålder, och har på senare år även lagt keyboard till repetoaren. Hårdrocksintresset väcktes redan i unga år, när dagmorsans grabb spelade Mötley Crue för oss ungar. Minns än idag när ett gäng 4-åringar headbangade till "Shout At The Devil"! Sedan blev det ju en hel del luftgitarr i grannens garage. Vi målade oss som KISS och spelade på pappgitarrer som hans farsa fixat till åt oss.
Första skivköpet skedde vid 12 års ålder, och albumet i fråga var "Live In The UK" med Helloween - på vinyl, såklart!
Sedan samlade man noggrant ihop allt som Helloween släppt fram tills dess - kommer ihåg att de två "Keeper Of The Seven Keys"-skivorna ansågs extra åtråvärda som bildvinyl, och samlingen kompletterades när man fick "Walls of Jericho"-LP:n i julklapp av morsan & farsan - men jag kunde inte begripa varför Kai Hansen sjöng på den när han bara spelade gitarr på de andra skivorna.
Underbara minnen.
Helloween var det stora favoritbandet då, och man glömmer aldrig sin första kärlek. Helloween är fortfarande ett av banden som följs noga, och varje nytt släpp införskaffas. Dock kan man väl säga att husbandet framför alla idag heter Iron Maiden - dessa brittiska hjältar som försett oss med kvalitetshårdrock sedan det allra tidigaste 80-tal.
Fantastiska musiker, och det jag framförallt älskar med Maiden är den oerhörda spännvidden i låtmaterialet. Maiden känner inga gränser, utan levererar allt från korta, ösiga spår till storslagna epos. Det fascinerande med Maiden är att det låter Maiden oavsett vilken inriktning de väljer på en låt eller album. Mer om detta i kommande inlägg!
I denna blogg kommer jag skriva om allt som har med hårdrock att göra utifrån personliga åsikter, minnen och reflektioner, och hoppas på många läsare. Kort sagt törs jag lova att alla som gillar hårdrock och har rötterna i 80-talet kommer finna mycket läsvärt här!
Vi hörs i kommande inlägg!
Har själv spelat gitarr sedan 13 års ålder, och har på senare år även lagt keyboard till repetoaren. Hårdrocksintresset väcktes redan i unga år, när dagmorsans grabb spelade Mötley Crue för oss ungar. Minns än idag när ett gäng 4-åringar headbangade till "Shout At The Devil"! Sedan blev det ju en hel del luftgitarr i grannens garage. Vi målade oss som KISS och spelade på pappgitarrer som hans farsa fixat till åt oss.
Första skivköpet skedde vid 12 års ålder, och albumet i fråga var "Live In The UK" med Helloween - på vinyl, såklart!
Sedan samlade man noggrant ihop allt som Helloween släppt fram tills dess - kommer ihåg att de två "Keeper Of The Seven Keys"-skivorna ansågs extra åtråvärda som bildvinyl, och samlingen kompletterades när man fick "Walls of Jericho"-LP:n i julklapp av morsan & farsan - men jag kunde inte begripa varför Kai Hansen sjöng på den när han bara spelade gitarr på de andra skivorna.
Underbara minnen.
Helloween var det stora favoritbandet då, och man glömmer aldrig sin första kärlek. Helloween är fortfarande ett av banden som följs noga, och varje nytt släpp införskaffas. Dock kan man väl säga att husbandet framför alla idag heter Iron Maiden - dessa brittiska hjältar som försett oss med kvalitetshårdrock sedan det allra tidigaste 80-tal.
Fantastiska musiker, och det jag framförallt älskar med Maiden är den oerhörda spännvidden i låtmaterialet. Maiden känner inga gränser, utan levererar allt från korta, ösiga spår till storslagna epos. Det fascinerande med Maiden är att det låter Maiden oavsett vilken inriktning de väljer på en låt eller album. Mer om detta i kommande inlägg!
I denna blogg kommer jag skriva om allt som har med hårdrock att göra utifrån personliga åsikter, minnen och reflektioner, och hoppas på många läsare. Kort sagt törs jag lova att alla som gillar hårdrock och har rötterna i 80-talet kommer finna mycket läsvärt här!
Vi hörs i kommande inlägg!
Kommentarer
Trackback
